Om milstolpar
I Sverige används milstolpar från 1649 års Gästgivarordning till 1890-talet för att markera avstånd längs landsvägar och senare häradsvägar.
Milstolparna är oftast försedda med kunglig krona och monogram, miltalet (1 mil -1/2 mil – ¼ mil), Landshövdingens namn samt ibland även årtal. Milstolparna placerades ofta i fundament (postament) av kallmurad sten.
Milstolpen vid hel mil var störst och mindre stolpar som markerade halva och fjärdedelsmil. Det är en svensk gammal mil som avses vilket motsvarar 18000 alnar= cirka 10688 meter. Omkring 1750 blev stenarna vanligare (tidigare trä).
Genom den nya väglagen 1891 och som trädde i kraft 1895 upphörde föreskrifterna om milstolpars uppsättande. På 1870-talet infördes den nuvarande millängden 1 mil= 10 km.
Sålunda var milstolparna en företeelse som infördes 1649 och avfördes 1891, alltså vid båda tillfällena i samband med förändringar av Sveriges gällande millängd.
Milstolparna är genom Fornminneslagen 1942 lagskyddade fasta fornminnen och får inte utsättas för någon åtgärd utan Länsstyrelsens (Kulturmiljöenhetens) skriftliga medgivande.
Det finns två milstolpar på vägen mellan Berga Gård och Bada. Den första finns på vägen från Berga Gård mot Festplatsen Canis, det står på den: ¼ Mil, 1767. Den andra milstolpen finns vid Skönberga, på den står det: 1 Mil, IAH, 1767.